Vad är ansvarsfulla placeringar?

Utvecklingen av ansvarsfullt placerande

Vissa forskare anser att ansvarsfulla placerande fick sin början med kväkarna på 1600-talet, medan andra anser att startskottet kom med antiapartheidrörelsen på 1980-talet. Innan 2000-talet spelade ofta en stark religiös åskådning med i placeringsbesluten och man ville att placerarnas egen etiska ståndpunkt skulle vara en del av placeringsverksamheten. Men på 2000-talet har man i allt högre grad övergått från etiska till ansvarsfulla placeringar och mot bredare placeringsstrategier.

Ansvar även för avkastningen

Ansvarsfulla placeringar handlar inte i första hand om välgörenhet, utan syftet är att uppnå en så god avkastning som möjligt för portföljen. Det viktiga är sättet på vilket man uppnår denna avkastning, och ansvarsfulla placeringar ger inte automatiskt en högre eller lägre avkastning. Det är närmast frågan om en annorlunda riskprofil, eftersom de företag som verkar enligt principerna för hållbar utveckling även tycks sköta sina ekonomiska skyldigheter väl, vilket minskar riskerna. På längre sikt är det även möjligt att maximera avkastningen.

De bästa möjligheterna till överavkastning har de placerare som tar hänsyn till information utanför den traditionella rapporteringen, känner till sina placeringsobjekt bättre än andra samt identifierar risker och möjligheter ur ett bredare perspektiv. Att utesluta hela sektorer har däremot i många fall konstaterats ha en negativ effekt på avkastningen.

Tillvägagångssätt inom ansvarsfulla placeringar

Det finns flera sätt att gå till väga inom ansvarsfulla placeringar, varav de vanligaste är att undvika eller gynna vissa placeringsobjekt: påverka bolag eller integrera ansvarfulla kriterier i hela placeringsverksamheten.

Med utgångspunkt i dessa tillvägagångssätt kan placeraren välja den lämpligaste metoden för sig själv eller sin organisation.

Undvikande är den vanligaste metoden inom ansvarsfulla placering och går ut på att välja bort vissa placeringsobjekt från sin portfölj. Utgångsläget i denna negativa urvalsprocess är placerarens egna värderingar, utifrån vilka man väljer bort vissa branscher, tillverkare eller återförsäljare. Internationellt accepterade normer och bestämmelser gör det lättare att fastställa vilka placeringar som ska uteslutas från portföljen.

Den positiva urvalsprocessen kan genomföras på två sätt: antingen genom att med metoden Best-in-Class välja de företag som i sina egna branscher lyckats bäst med att införa hållbara verksamhetssätt eller genom att basera sin placeringsstrategi på något särskilt tema inom företagsansvar och hållbar utveckling. Ansvarsfulla företag anses ha ett övertag gentemot konkurrenterna i fråga om risker och avkastning, vilket även gör dem till bättre placeringsobjekt. Den bakomliggande tanken är att om konsumenter och investerare gynnar dessa föregångare inom ansvarsfullhet kommer andra snart att följa deras exempel, vilket så småningom gör hela branschen mer ansvarsfull.

Med påverkan avses ett aktivt ägande, där placeraren drar nytta av sina rättigheter som ägare för att främja ansvarsfull affärsverksamhet och trygga en god avkastning. Placeraren har flera sätt av påverkan till sitt förfogande: diskussioner med företaget, deltagande i beslutsfattandet på bolagsstämmor samt samarbete med andra ägare för att stärka sitt inflytande på företaget. Dialogen kan antigen ske i form av direkt kontakt med företaget eller skötas indirekt via externa representanter. Placerare kan också agera på ett proaktivt sätt, till exempel genom att söka information om hur företaget sköter ansvarsfullhetsfrågor, eller på ett reaktivt sätt genom att föra samtal kring enskilda omständigheter. Om diskussionerna inte leder till det önskade resultatet kan man utesluta företaget från portföljen.

Målet med ansvarsfulla placeringar är en situation där ansvarsfulla kriterier integreras i organisationens placerings- och beslutsprocess, vilket gör ansvarsfullhet till en del av alla placeringsbeslut i stället för att skötas av en separat enhet.